Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MOR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I andra munarter mölja, f; deraf a) mölja ihop,
v. a. blanda ihop likt och olikt. Nk.,ög.,vg., m.
fl.; b) plodermolja, f. virrvarr, sammelsurium.
Sk. (N. Åsbo). Jfr fn. mylja, (mulda, mulit),
v. a. stöta, krossa i tu.
Såg·måra, -n, f. sågspån. Vb. (Åsele).
MORA 4, s. moder.
MORA 5, s. mola 1.
MORA SIG, morasam, morig, s. moro.
MóRBRO-KóN, mórbro-kvinna, s. moder.
MOR-BÖN,? ledsamhet i större grad. Hl.
(Slöinge). Härledningen oviss. Jfr likväl moes.
maurnan, sörja, vara bekymrad; fht. morna, f.
sorg, bedröfvelse; mornin, sörja; fe. murnan,
meornan; e. mourn, id.; frans, morne, sorgsen;
estn. murre, sorg; fln. murhet, id.; lapp.
mårraka, omsorg; cornw. moreth, sorg.
MORD, morg, morkel, s. mora 3.
MORE, s. mara.
MORGA, s. morka.
MORING (pl.-a), m. liten qvték och liflig
varelse; säges t. ex. om en Ölands häst. ”Dä va
ena moringa te att springa”. Kl. (N. Tjust). Är
det samma ord som maring, m. småväxt pojke?
Se sid. 431 a.
MōRKA el murka, v. n. 1 träget och sträfsamt,
men senfärdigt sysselsätta sig med småarbete.
”Ja murkar mä’et”. Vl.,dls.,sm.,hl. Morga, id.
Ul. Jåbba, id. Ul. (Rosl.); purka, id. Sm.
Jfr mola 1.Murken, adj. sträfsam, men senfärdig (i
arbete). ”Han ä nókk murken, men dä tyr inte”.
Hl. (Hasslöf, Veinge), sk. (Lugg., N. Åsbo).
Murker, m. flitig menniska. Sm. (Östbo).
MORL, n.? buller af talande. Vm. (Herv.,Id.).
MORLA, s. mya.
MOR-LOKEN el. moloken, adj. modfäld,
ledsen, bedröfvad till uppsyn och hållning;
förtröttad. ”Han ser så morloken ut”. Nk. Moloken,
id. Sdm. Jfr moken
MOR-LÖSA, -n, f. matstrupe på kreatur. Vg.,
ög.,sm.,hl.,bl. Morlösa el. moelösa, n, f. Sk.;
mo-lösa, -n, f. id. Vg. Troligen af fn. mör, m.
fett, talg, så att morlösa egentl. betyder: den
som är fri från (saknar) fett.
MóRN, s. mora 2.
MORNE, m. samling, hop; t. ex. om sten,
mark. S. Sk. Jfr mora 3.
MORO, f. nöje. förnöjelse. Vl.,sm.,hl. More,
f. id. Bl. ”För moro skyll”, för ro skuld. Vl. N.,
d. moro, f.; d. morskab, id. Måhända egentl.
modro, f. ro till sinnet; fn. móðr, m. sinne, ró,
f. ro, vederqvickelse. Jfr lapp. murre, nöje,
rolighet; murres el. murretes, nöjsam.Mora sej, v. r. 1 roa sig, glädja sig, leka.
Vb. (Nordmal.), sm.,kl.,hl.,bl. N. moroa seg;
d. more sig.
Morig, adj. rolig, lustig, glädtig, munter.
Hl. Morosam, (Hülpherts dagb. 271);
morasam, Vb. (Nordmal.); morsam, id. Dls.,vl..sm.,
(Vestbo),öl.,hl.,sk. N. morosam; d. morsom, id.
Morsamhet, f. rolighet, egenskapen att vara
rolig. Sk.(Ox.). D. morsomhed.
Morsamt, adv. roligt, lustigt. Vl.,hl.,sk.
MóRRA, v. a. o. n. 1 göra murken, murkna.
S. Sk. Mortna, v. n. murkna. Nk.Mórred, adj. förmurknad. S. Sk. Morten,
id. Nk.
ópp-mórred, adj. uppmurknad, förmultnad,
t. ex. om de dödas ben. S. Sk.
MORS, morsa, morsgris, morsgumma, morska,
s. moder.
MORSK, adj. 1) eg. (såsom i riksspr.) barsk,
bister. (Sammandr. af mordisk). Mursk, musk,
mosk, id. Sk. Musk, stark. G.; 2) duglig,
förträfflig. Jtl. N. morsk, barsk.Morskas, v. d. 1 vara stursk. Sm.
MORSTERA, v. n. 1 vara högmodig, skryta,
vilja lysa, spela öfversittare. ”Han skroppar å
morsterar”. Morstera seg, v. r. id. Nk.
MORTEN, mortna, s. mórra.
MOS, m. mossa; innefattar hela familjen
musci och de flesta lafvar. Mås, n. id. Ög.,sk.,sm.
Muså, m. Dl.; musä, m. G. Få hafva egna
namn, såsom tall-móssa el. drópp-móssa,
Tortulla ruralis; svallmóssa, Dicranium glaucum;
pipmóssa, Cladonia rangiferina. Sm. (Vestbo). Fsv.
mos, n. mossa. S.S. 2, 52; fn. mosi, m.; n.
mose, m.; d. mos, n.; fht. mos, m.?; n ht. moos, n.;
lt. muscus, m.; frans, mousse, f.; georg. muski.Mysja, f. dref af mossa som slås mellan
plankorna i trähus. Kl. (Stranda).
Myssja, v. a. 1 täta en vägg med mossa,
lägga mossa mellan timmerfogarne i väggar af
trähus. Ul.,kl. Myssja, mössja, Sm.,sdm.,nk.;
muså, Dl.; maûsa, mosa, Hs.; mösi (ipf. mössjä),
Vb.; mesa, id. Hs. (Db.). N. mysja.
Mås-klyft, n. inhuggning i stocken af ett
trähus vid sjelfva knuten, hvari mossa stoppas
till förekommande af drag. Ul. (Värmdö).
Låsfilta, f. id. Nk.,sdm. (Ornö).
Sop-móssa, f. björnmossa: Polytricum
commune. Vg.,dls. m. fl., hvarest mossan
begagnas till ugnsopor.
MOSA SE, v, r. 1 1) eg. antaga stadga af
mos; 2) fägna sig för mycket med starka
drycker, blifva halffull. Sveal.Mosad, adj. rusig mosig. Sm.
MOSAM, modtsam.
MóSAR, m. masur. Hs. (Db.). Musul, -in,
m. id. Fl. (Öb.). Fn. mosurr, id.
MOSE-BOK, f. en del af vomben hos
nötkreatur. G.
MOSEN, m. def. den styfvaste och
betydligaste bland alla. ”Dä va mosen”. Vm.
MOSES ROSER, f. pl. Campanula
glomerata. L. Ul.
MOSK, s. måd.
MOSPIK, s. mo 1.
MOSS el. muss, adv. måhända, måske. ”Moss
ja ska så? Muss mammesellen har alldri haft
ondt i tännen”? S. Sk.
MóSSE, m. locus uliginosus. Riksspr. Fht.
mos, träsk.Måsa, v. n. 1 taga upp torf i en torfmosse.
”I denna ugan ska vi måsa”. Sk. (Onsjö).
Måsa-bär, n. hjortron. Fl. GK.).
Måsa-tov, m. Scirpus cæspitosus. Sk. (N.
Åsbo).
Måsse-rot, f. Calla palustris. Nk.
Mås-lippa, f. en fogel af snäppeslägtet.
Sm. (Vestbo). Ljung-spove, m. id. Vg.
Måsa-myr, f. mosse. Vb.
Mössja (pl. mössjor), f. liten fast fläck i
mossar och kärr. Sm. (Kinnevald).
MOSSUEN, m. def. en sjukdom hos kor då
håret affaller, matlusten förloras och mjölken
afsinar. Sk. (Ox.). Mosuen, m. def. Bl. Jfr n.
mosott, f.; d. d. modsot, moesot; s. mulsuen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0475.html
